Vi kan kalla det kemi.


Folk frågar vad man vill se hos en pojkvän. Jag blir alltid tyst när frågan kommer. För är det någonting jag lärt mig så är det att det är omöjigt att med ord beskriva. Det spelar sån obetydligt liten roll om han är världens snällaste eller om hans händer är dem mest perfekta. Det spelar knappt någon roll om han alltid är ärlig eller alltid ringer när han sagt att han ska ringa. Just det där lilla som gör att man vill vara med någon går inte att beskriva, det är ingen jäkla egenskap som gör att man vill stanna. Ingen egenskap som gör att man vill vakna i hans famn och inte sluta kyssa hans axel. Det är ingen egenskap som bestämmer, det bara är. Vi kan kalla det kemi.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0