Den där kärleken.


Det är precis som den första vårsolen över Stockholm. Som när man ser den första snödroppen i rabatten och luften känns lite lättare att andas. När cykeln slirar i gruset och skinnjackan nästan värmer. Som att somna till regnet som smattrar mot rutorna och le åt dagenshändelser. Samtidigt är det som blodpudding en fredagskväll. Som att ligga vaken och känna tårarna rinna. Det är som den gången du blev nekad ditt drömjobb och du kände hela ditt liv bli meningslöst. Som slag i magen som aldrig tar slut, som andetag som blir tyngre och som när det inte finns tillräckligt med luft för att skrika rakt ut.

Den är så fin och ful på samma gång, den där kärleken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0